Tag Archives: #blogg100

I dag är jobba hemma-dagen

jobba i sängen

De flesta av oss har haft jobb där face time, timmar på kontoret, ses som det viktigaste. Eller jobb där arbetet helt enkelt inte går att utföra utanför kontoret, trots att arbetsuppgifterna i praktiken inte kräver andra kontorsresurser än en dator och internetuppkoppling men den tekniska miljön har skapats på ett sätt som omöjliggör arbete från någon annanstans.

En gång har jag till och med fått höra “Vi gör inte det här. Då kan folk stanna hemma och säga att de jobbar men egentligen inte göra det alls.” Om de anställdas jobb inte skapar några som helst mätbara eller i alla fall märkbara resultat ännat än klockade timmar vid skrivbordet så känns det som att något är väldigt fel.

Att bara jobba hemma kan dock vara svårt på sitt eget sätt. Vardagssysslorna och arbetet flyter ihop och sen ligger man där i soffan och kollar på How I Met Your Mother. Det finns mängder av artiklar och böcker skrivna om hur man skapar en produktiv miljö som frilansare eller egenföretagare när man inte har kontor och kollegor omkring sig. Till exempel att inte jobba i pyjamas och att ha ett område i hemmet som är “kontoret.”

För den som har ett kontor att gå till kan det emellertid vara rätt skönt att kunna jobba i pyjamas lite då och då. Det finns morgnar man är lite förkyld och orkar sätta sig vid datorn, men sannolikt kommer må sämre av morgonrusningen i tunnelbanan , eller alla de dagar som föräldrar behöver vara hemma för sina sjuka barns skull.

Dessutom finns de miljömässiga, och för den delen rent ekonomiska aspekterna av att tusentals människor åker tiotals kilometer varje dag bara för att sätta sig vid en annan dator och en annan internetuppkoppling. Visst kan den här debattartikeln ses som en partsinlaga (Microsoft säljer trots allt tekniska lösningar för detta ändamål), men oavsett vilken molnlösning eller vilket CMS man använder så är det här något vi har de tekniska resurserna för att göra idag. Trots detta är normen att jobb ska göras på jobbet.

Jag jobbar inte hemifrån idag. Däremot börjar jag på mitt nya jobb först imorgon eftersom alla mina nya arbetskamrater jobbar hemma idag. Det känns rätt skönt att veta.

“Försvinnande få” men ack så viktiga

I dagens DN debatt försöker SVT:s VD Cilla Benkö än en gång ge sken av att det här med TV-avgift för datorer och surfplattor bara är en teknikalitet – de som har en dator eller surfplatta men ingen TV är en “försvinnande liten” del av befolkningen. I stället vill hon fokusera på samhällsrollen public service har, etc, etc, ad nauseam. Antalet förminskande ord och fraser i texten är rätt imponerande.

Den här högst uppmärksammade frågan är alltså en teknikalitet, har ingen betydelse, berör synnerligen få, är ett villospår, är skäligen ointressant, det finns ingen anledning att dra frågan i långbänk, det är trots allt inte den allra viktigaste frågan i svensk politik och man bör förstå [frågans] rätta proportioner.

Så vi ska kanske glömma hela den här debatten?

Nej, givetvis inte. SVT och Radiotjänst gör detta för att de, liksom jag, ser vart utvecklingen är på väg. I dagsläget må det vara bara 3% av hushållen (SVT:s siffra) som inte har TV men det är fler och fler som väljer bort TV:n. Och dessa personer är inte vilka som helst – de är högutbildade, teknikintresserade, smarta unga människor, samma grupp som är innovators och early adopters för mycket annat. Vilka är det som kommer efter innovators och early adopters? (Ni har väl läst er Kotler?)

Majoriteten.

Det är ingen hemlighet att SVT länge har haft problem med att locka yngre tittare. Men med den befintliga praxisen för TV-avgift har det inte spelat någon roll om ens en endaste minut framför TV:n tillbringas på en kanal lägre än 3. Med fler och fler TV:fria hushåll funkar inte den här modellen på sikt, så för att trygga sin finansiering puttar SVT ut hela sin tablå på SVT Play och Radiotjänst aviserar planer på TV-avgift för datorer.

Det positiva med det här nya  överhängande hotet är att argumentet “Men jag använder den här maskinen för något annat” (dvs. vad vi som bara kollar på andra kanaler alltid sagt), inte skulle kunna illustreras bättre. Datorer har, turligt nog, funnits långt innan SVT Play och kommer med alla sannolikhet även finnas kvar långt längre. Sakerna man kan göra och funktionerna som kan utföras är så oberäkneligt många fler än att “ta emot TV-sändningar.” Förhoppningsvis kommer även våra politiker inse detta, i tid.

Socialt in på bara skinnet

Den här texten var egentligen avsedd för ett annat forum, vilket blir särskilt tydligt eftersom jag skrivit mycket utförligare om DietBet här tidigare, men det vore ju dumt att bara låta den ligga.
***

I januari varje år bestämmer sig tusentals människor för att förbättra sin livsstil. ”I år ska det ske! Nu ska jag minsann gå ner de här extra kilona jag bär på” tänker man och skaffar ett gymkort och köper sallad till lunch.

Det är en gammal sanning att den som berättar för sin omgivning att hen försöker gå ner i vikt har större chans att lyckas, likaså att det är lättare att göra det tillsammans med en vän. Men visst bär det emot att berätta – först har man lyckats bli en tjockis och nu ska man dessutom erkänna det offentligt. Så att berätta om sitt bantningsprojekt för hela facebookvänskaran kan verka som galenskap, men det är precis det fler och fler av oss gör nu.

Vi har sett hälsouppdateringarna länge – si och så sprang 5 mil och någon annan gick till gymmet även idag – men liksom så mycket annat som delas i sociala medier är det en del av uppvisningen av den perfekta ytan, ”kolla så hälsosam jag är.” Att erkänna att man lagt på sig några kilo extra under de senaste åren är känske ett steg mot att vi vågar vara mer genuina även i våra sociala kanaler och erkänna att vi har lite skavanker under den där instagramfiltrerade ytan.

Några av produkterna som hjälper till på vägen är smarta badrumsvågar som kommer ihåg hur vikten utvecklats, och delar framgångarna på Facebook och Twitter, och en app där man kan satsa pengar på sin egen framgång med dieten – om man misslyckas delar resten av kompisarna som var med på potten.

Med vänner att tävla med och smarta vågar som kontrollinstanser blir risken för självbedrägeri mindre, för låt oss vara ärliga, vi är alla stjärnadvokater när det är dags att argumentera för en till bit tårta eller den där chipspåsen på lördagkvällen. Men de digitala hjälpmedlen är inte bara piska och morot, de för oss också närmare varandra i den digitala bekantskapskretsen när vi hittar andra i samma situation.

Min pappa, äventyraren

öken

Min pappa har tagit bilden ovan när han var i Nordafrika i somras. Nu är han där igen, den här gången för at köra Budapest-Bamanko 2013. Det enda jag vet ikväll är att enligt den officiella tidsplanen borde de vara i Tafraout i Marocco nu. Men det är också en tidsplan som inte har uppaterats för att reflektera att man de inte kommer köra in i Mali den här gången. Jag behöver nog inte förklara varför det hade varit en jättedålig idé.

Enligt plan ska de åka in i i Mauretanian på lördag och det blir då den riktiga nagelbitaren börjar (för mig alltså.) För förutom att han har skaffat sig rätt äventyrliga hobbies på äldre dar, så är min pappa också känd för att vara dålig på att höra av sig och berätta hur det går. På en långresa 2011 glömde han telefonen i bilen över natten på vägen upp från Turkiet, lät den ladda ur och var sen okontaktbar i två dagar. Jag var THISCLOSE till att anmäla honom som försvunnen till Interpol när han till slut ringde och berättade att han var i Polen och snart skulle vara hemma igen.

Men det blir fina bilder (säger hon och försöker djupandas.)

Om att tala inför grupp

on stage

Imorgon ska jag göra något jag aldrig gjort förut – jag ska ställa mig inför en grupp helt främmande  åhörare och hålla en föreläsning. Visst har jag hållit anföranden förut, men det har alltid varit i ett sammanhang där jag antingen själv är en del av gruppen (som unconferencedeltagare, föreningsmedlem, kursare etc.) eller en av arrangörerna.

Jag är inte rädd – jag vet att jag kan mina grejer och jag vet att jag kan snacka – men någonstans djupt i mig finns en rejäl dos panik. Precis som att jag inte är det minsta flygrädd, och har tillbringat hela min uppväxt flängande mellan två länder, men likväl vill jag alltid kräkas morgonen före en resa.

En kompis som jobbat en hel del med medieträning såg en inspelning av mig från SSWC i somras och gav mig ett intressant betyg: “Du är mer stadig på rösten än vad du är i vanliga fall.” Som en absurd version av “jag jobbar bättre undre press.” Jag får väl se det som något slags trygghet.

Bildkälla

Mönstrat från midjan och neråt

petrol leopard + pink squares

Mönstrade byxor är det bästa som finns för att få en annars lite tråkig look att se kul ut. Skjorta, tröja och byxor = meh. Skjorta, tröja och mönstrade byxor = “Vad snygg du är idag!”

Jag gjorde en Pinterest board med  några favoriter som tyvärr inte innehåller så mycket färg som jag skulle vilja, men jag förmodar att det delvis är säsongens fel. Säg till om ni hittar fler!

Grönblå byxor: H&M, rosa byxor: net-a-porter