Presentation från Berghs idag

Jag hade det stora nöjet att hålla en lektion om kommunikation på facebook, twitter och instagram för en klass produktionsledningsstudenter på Berghs idag. Här är mina slides för de som ville ha dem:

Jag fick också frågan om bra bloggar att läsa om sociala medier. Jag ska sätta ihop en lista och lägga här senare i veckan 🙂

Edit: En högst ofullständig lista som jag hittade på nu för att jag kom på att jag glömt bort det här

Jag är inte intresserad av att få höra dina åsikter om min kropp

I lördags natt stod jag i en pizzakö utanför en stor universitetsfest någonstans i Tyskland och beställde fyra slicear, en till mig och tre till kompisarna som fortfarande stod i garderobskön. Killen bakom mig tyckte dock inte om att jag köpte fyra slicear. Sannolikt för att det innebar att han fick vänta 30 sekunder längre på sin tur vid luckan. Men han tyckte inte heller om min kropp, vilket att han givetvis ville dela med sig av till mig. Och om någon med min kroppstyp står och köper FLERA STYCKEN pizzaslicear så såg han det givetvis som sin plikt att upplysa mig om att någon som jag nog inte borde köpa så mycket pizza. En hetsig ordväxling följde och jag sa säkert något som antydde att han har ett mycket litet könsorgan och en del andra fina saker. Den som känner mig vet att jag inte tar verbal skit från idioter.

”The fat ones are always feisty” hörde jag att han sa, innan han greppade mig bakifrån när jag skulle gå och tryckte in sin pizza i mitt ansikte.

Verbal skit kan jag som sagt hantera, men nu inser jag att jag nog behöver lära mig att slåss.

Vad är min poäng med denna historia? Att alla ni som tycker att kvinnor borde lyssna mer på vad män egentligen tycker är attraktivt med deras kroppar kan gå och ta en lång promenad på en kort brygga. Det spelar ingen roll om du är en “schysst snubbe” som skriver krönikor eller en full idiot, jag är inte intresserad av att få höra dina åsikter om min kropp.

I helgen är det dags för Geek Girl Meetup 2013

Under lördag och söndag kommer över 200 geekiga tjejer geeka loss på temat Enter.Space på Tekniska Museet. Det är riktigt nära nu, men för min del är det långt ifrån i hamn – många saker som ska handlas och fixas. Förhoppningsvis kommer jag inte somna i en soffa i Stallet, som jag gjorde under lördagen förra året 😉

Läs mer om konferensen på geekgirlmeetup.com/stockholm

 + lite till då

Det vackra med WordPress

Jag var på middag med jobbet idag och på vägen hem beslutade jag mig för det lataste valet av dem alla – att ta en taxi hem, från Odenplan, för att det var 20 minuter till nästa tunnelbana. Som belöning fick jag ett intressant samtal med en taxichaufför.

När han fick veta att jag jobbar med webb så berättade han att han själv byggt en hemsida, för Eritreanska Föreningen i Västerort som han är medlem i. Och han har byggt den i WordPress. Förvisso .com-hostat, men likväl. Han har gjort designen och lagt upp strukturen och till och med designat en ny logga för föreningen när han var i farten

När vi kom fram till min gata och jag hade betalat så plockade han fram surfplattan han har i bilen, visade stolt siten för mig och frågade om jag hade några tips. Jag delade med mig av några tankar, men på det stora hela så var det en sida som funkar bra för den lilla föreningen som har den. Och allt detta har han inte behövt spendera en krona på att bygga upp, bara tid och engagemang.

I dag är jobba hemma-dagen

jobba i sängen

De flesta av oss har haft jobb där face time, timmar på kontoret, ses som det viktigaste. Eller jobb där arbetet helt enkelt inte går att utföra utanför kontoret, trots att arbetsuppgifterna i praktiken inte kräver andra kontorsresurser än en dator och internetuppkoppling men den tekniska miljön har skapats på ett sätt som omöjliggör arbete från någon annanstans.

En gång har jag till och med fått höra “Vi gör inte det här. Då kan folk stanna hemma och säga att de jobbar men egentligen inte göra det alls.” Om de anställdas jobb inte skapar några som helst mätbara eller i alla fall märkbara resultat ännat än klockade timmar vid skrivbordet så känns det som att något är väldigt fel.

Att bara jobba hemma kan dock vara svårt på sitt eget sätt. Vardagssysslorna och arbetet flyter ihop och sen ligger man där i soffan och kollar på How I Met Your Mother. Det finns mängder av artiklar och böcker skrivna om hur man skapar en produktiv miljö som frilansare eller egenföretagare när man inte har kontor och kollegor omkring sig. Till exempel att inte jobba i pyjamas och att ha ett område i hemmet som är “kontoret.”

För den som har ett kontor att gå till kan det emellertid vara rätt skönt att kunna jobba i pyjamas lite då och då. Det finns morgnar man är lite förkyld och orkar sätta sig vid datorn, men sannolikt kommer må sämre av morgonrusningen i tunnelbanan , eller alla de dagar som föräldrar behöver vara hemma för sina sjuka barns skull.

Dessutom finns de miljömässiga, och för den delen rent ekonomiska aspekterna av att tusentals människor åker tiotals kilometer varje dag bara för att sätta sig vid en annan dator och en annan internetuppkoppling. Visst kan den här debattartikeln ses som en partsinlaga (Microsoft säljer trots allt tekniska lösningar för detta ändamål), men oavsett vilken molnlösning eller vilket CMS man använder så är det här något vi har de tekniska resurserna för att göra idag. Trots detta är normen att jobb ska göras på jobbet.

Jag jobbar inte hemifrån idag. Däremot börjar jag på mitt nya jobb först imorgon eftersom alla mina nya arbetskamrater jobbar hemma idag. Det känns rätt skönt att veta.

Böcker: Sträckläsning och dåliga slut

books

Jag har ett problem: Jag kan bara sträckläsa böcker. Det bottnar väl i tonårens bokslukande, då jag gick till biblioteket, lånade och läste 3-4 böcker och lika många veckan efter. Det hör också ihop med att jag aldrig lärt mig hantera mitt privata bokläsande på ett.. “vuxet” sätt. De senaste nio åren har jag nämligen läst skamligt lite skönlitteratur.

Sedan jag började på universitetet 2004 har det konstant funnits en hög med hundratals sidor av kurslitteratur på mitt skrivbord och att sätta mig och läsa någonting annat har på något sätt kännts som frivolt slöseri av timmar och minuter som jag kunde lägga på alla de här texterna som måste läsas.

När jag väl varit ledig och hittat en bok jag gillat så har jag läst den på en dag. Även om det kräver att jag ligger vaken till två på natten. (Är det bara 150 sidor kvar vid midnatt så känns det ju dumt att inte bara plöja igenom dem nu när jag ändå håller på.)

Och jag vet inte om det är en bieffekt av min läsmetod eller en allmän trend, men de där 150 sista sidorna är sällan så tillfredsställande som jag skulle vilja. Måste jag läsa chick lit för att få huvudpersoner som inte plötsligt dör eller bara ger upp?

Om ni har tips på
1. hur jag ska sluta tvångsmässigt sträckläsa böcker även om det innebär att jag inte får någon sömn, eller
2. nya, bra böcker som inte har högst otillfredsställande slut, så tar jag tacksamt emot dem.

Bildkälla

“Försvinnande få” men ack så viktiga

I dagens DN debatt försöker SVT:s VD Cilla Benkö än en gång ge sken av att det här med TV-avgift för datorer och surfplattor bara är en teknikalitet – de som har en dator eller surfplatta men ingen TV är en “försvinnande liten” del av befolkningen. I stället vill hon fokusera på samhällsrollen public service har, etc, etc, ad nauseam. Antalet förminskande ord och fraser i texten är rätt imponerande.

Den här högst uppmärksammade frågan är alltså en teknikalitet, har ingen betydelse, berör synnerligen få, är ett villospår, är skäligen ointressant, det finns ingen anledning att dra frågan i långbänk, det är trots allt inte den allra viktigaste frågan i svensk politik och man bör förstå [frågans] rätta proportioner.

Så vi ska kanske glömma hela den här debatten?

Nej, givetvis inte. SVT och Radiotjänst gör detta för att de, liksom jag, ser vart utvecklingen är på väg. I dagsläget må det vara bara 3% av hushållen (SVT:s siffra) som inte har TV men det är fler och fler som väljer bort TV:n. Och dessa personer är inte vilka som helst – de är högutbildade, teknikintresserade, smarta unga människor, samma grupp som är innovators och early adopters för mycket annat. Vilka är det som kommer efter innovators och early adopters? (Ni har väl läst er Kotler?)

Majoriteten.

Det är ingen hemlighet att SVT länge har haft problem med att locka yngre tittare. Men med den befintliga praxisen för TV-avgift har det inte spelat någon roll om ens en endaste minut framför TV:n tillbringas på en kanal lägre än 3. Med fler och fler TV:fria hushåll funkar inte den här modellen på sikt, så för att trygga sin finansiering puttar SVT ut hela sin tablå på SVT Play och Radiotjänst aviserar planer på TV-avgift för datorer.

Det positiva med det här nya  överhängande hotet är att argumentet “Men jag använder den här maskinen för något annat” (dvs. vad vi som bara kollar på andra kanaler alltid sagt), inte skulle kunna illustreras bättre. Datorer har, turligt nog, funnits långt innan SVT Play och kommer med alla sannolikhet även finnas kvar långt längre. Sakerna man kan göra och funktionerna som kan utföras är så oberäkneligt många fler än att “ta emot TV-sändningar.” Förhoppningsvis kommer även våra politiker inse detta, i tid.

Socialt in på bara skinnet

Den här texten var egentligen avsedd för ett annat forum, vilket blir särskilt tydligt eftersom jag skrivit mycket utförligare om DietBet här tidigare, men det vore ju dumt att bara låta den ligga.
***

I januari varje år bestämmer sig tusentals människor för att förbättra sin livsstil. ”I år ska det ske! Nu ska jag minsann gå ner de här extra kilona jag bär på” tänker man och skaffar ett gymkort och köper sallad till lunch.

Det är en gammal sanning att den som berättar för sin omgivning att hen försöker gå ner i vikt har större chans att lyckas, likaså att det är lättare att göra det tillsammans med en vän. Men visst bär det emot att berätta – först har man lyckats bli en tjockis och nu ska man dessutom erkänna det offentligt. Så att berätta om sitt bantningsprojekt för hela facebookvänskaran kan verka som galenskap, men det är precis det fler och fler av oss gör nu.

Vi har sett hälsouppdateringarna länge – si och så sprang 5 mil och någon annan gick till gymmet även idag – men liksom så mycket annat som delas i sociala medier är det en del av uppvisningen av den perfekta ytan, ”kolla så hälsosam jag är.” Att erkänna att man lagt på sig några kilo extra under de senaste åren är känske ett steg mot att vi vågar vara mer genuina även i våra sociala kanaler och erkänna att vi har lite skavanker under den där instagramfiltrerade ytan.

Några av produkterna som hjälper till på vägen är smarta badrumsvågar som kommer ihåg hur vikten utvecklats, och delar framgångarna på Facebook och Twitter, och en app där man kan satsa pengar på sin egen framgång med dieten – om man misslyckas delar resten av kompisarna som var med på potten.

Med vänner att tävla med och smarta vågar som kontrollinstanser blir risken för självbedrägeri mindre, för låt oss vara ärliga, vi är alla stjärnadvokater när det är dags att argumentera för en till bit tårta eller den där chipspåsen på lördagkvällen. Men de digitala hjälpmedlen är inte bara piska och morot, de för oss också närmare varandra i den digitala bekantskapskretsen när vi hittar andra i samma situation.