Category Archives: nätet

Jag söker uppdrag!

I höstas sade jag upp mig från jobbet och började på ett masterprogram i Marketing & Media Management på Handelshögskolan i Stockholm. Nu när det gått en termin och jag återigen vant mig vid studenttillvaron vore det dock roligt att jobba lite vid sidan av.

Jag har tidigare jobbat med sociala medier på L’Oréal och partnerkommunikation på Microsoft, så jag är van att sitta i en community manager-roll, men jag har också tillbringat en sommar i Riksarkivet och byggt en databas över alla arbetsrättsliga stridsåtgärder i Sverige under 20 år för forskningsinstitutet Ratio. Jag har också haft nöjet att få föreläsa om sociala medier på bl.a. Berghs och varit projektledare för Geek Girl Meetups konferenser i Stockholm under två år.

Här kan du läsa mitt CV på Linkedin.

Behöver du eller ditt företag tillfällig hjälp med något som har med digitala eller sociala medier att göra? Behöver ni någon som samlar information för ett projekt? Eller kanske något helt annat som du tror jag skulle vara bra på? Toppen, hör av dig. Jag har F-skatt och kan fakturera och både små och stora uppdrag, upp till 50% av heltid, är av intresse. Juni-Augusti har jag sommarlov och kan jobba heltid.

Maila mig gärna eller ring på 0707577718

Presentation från Berghs idag

Jag hade det stora nöjet att hålla en lektion om kommunikation på facebook, twitter och instagram för en klass produktionsledningsstudenter på Berghs idag. Här är mina slides för de som ville ha dem:

Jag fick också frågan om bra bloggar att läsa om sociala medier. Jag ska sätta ihop en lista och lägga här senare i veckan 🙂

Edit: En högst ofullständig lista som jag hittade på nu för att jag kom på att jag glömt bort det här

I helgen är det dags för Geek Girl Meetup 2013

Under lördag och söndag kommer över 200 geekiga tjejer geeka loss på temat Enter.Space på Tekniska Museet. Det är riktigt nära nu, men för min del är det långt ifrån i hamn – många saker som ska handlas och fixas. Förhoppningsvis kommer jag inte somna i en soffa i Stallet, som jag gjorde under lördagen förra året 😉

Läs mer om konferensen på geekgirlmeetup.com/stockholm

 + lite till då

Det vackra med WordPress

Jag var på middag med jobbet idag och på vägen hem beslutade jag mig för det lataste valet av dem alla – att ta en taxi hem, från Odenplan, för att det var 20 minuter till nästa tunnelbana. Som belöning fick jag ett intressant samtal med en taxichaufför.

När han fick veta att jag jobbar med webb så berättade han att han själv byggt en hemsida, för Eritreanska Föreningen i Västerort som han är medlem i. Och han har byggt den i WordPress. Förvisso .com-hostat, men likväl. Han har gjort designen och lagt upp strukturen och till och med designat en ny logga för föreningen när han var i farten

När vi kom fram till min gata och jag hade betalat så plockade han fram surfplattan han har i bilen, visade stolt siten för mig och frågade om jag hade några tips. Jag delade med mig av några tankar, men på det stora hela så var det en sida som funkar bra för den lilla föreningen som har den. Och allt detta har han inte behövt spendera en krona på att bygga upp, bara tid och engagemang.

I dag är jobba hemma-dagen

jobba i sängen

De flesta av oss har haft jobb där face time, timmar på kontoret, ses som det viktigaste. Eller jobb där arbetet helt enkelt inte går att utföra utanför kontoret, trots att arbetsuppgifterna i praktiken inte kräver andra kontorsresurser än en dator och internetuppkoppling men den tekniska miljön har skapats på ett sätt som omöjliggör arbete från någon annanstans.

En gång har jag till och med fått höra “Vi gör inte det här. Då kan folk stanna hemma och säga att de jobbar men egentligen inte göra det alls.” Om de anställdas jobb inte skapar några som helst mätbara eller i alla fall märkbara resultat ännat än klockade timmar vid skrivbordet så känns det som att något är väldigt fel.

Att bara jobba hemma kan dock vara svårt på sitt eget sätt. Vardagssysslorna och arbetet flyter ihop och sen ligger man där i soffan och kollar på How I Met Your Mother. Det finns mängder av artiklar och böcker skrivna om hur man skapar en produktiv miljö som frilansare eller egenföretagare när man inte har kontor och kollegor omkring sig. Till exempel att inte jobba i pyjamas och att ha ett område i hemmet som är “kontoret.”

För den som har ett kontor att gå till kan det emellertid vara rätt skönt att kunna jobba i pyjamas lite då och då. Det finns morgnar man är lite förkyld och orkar sätta sig vid datorn, men sannolikt kommer må sämre av morgonrusningen i tunnelbanan , eller alla de dagar som föräldrar behöver vara hemma för sina sjuka barns skull.

Dessutom finns de miljömässiga, och för den delen rent ekonomiska aspekterna av att tusentals människor åker tiotals kilometer varje dag bara för att sätta sig vid en annan dator och en annan internetuppkoppling. Visst kan den här debattartikeln ses som en partsinlaga (Microsoft säljer trots allt tekniska lösningar för detta ändamål), men oavsett vilken molnlösning eller vilket CMS man använder så är det här något vi har de tekniska resurserna för att göra idag. Trots detta är normen att jobb ska göras på jobbet.

Jag jobbar inte hemifrån idag. Däremot börjar jag på mitt nya jobb först imorgon eftersom alla mina nya arbetskamrater jobbar hemma idag. Det känns rätt skönt att veta.

“Försvinnande få” men ack så viktiga

I dagens DN debatt försöker SVT:s VD Cilla Benkö än en gång ge sken av att det här med TV-avgift för datorer och surfplattor bara är en teknikalitet – de som har en dator eller surfplatta men ingen TV är en “försvinnande liten” del av befolkningen. I stället vill hon fokusera på samhällsrollen public service har, etc, etc, ad nauseam. Antalet förminskande ord och fraser i texten är rätt imponerande.

Den här högst uppmärksammade frågan är alltså en teknikalitet, har ingen betydelse, berör synnerligen få, är ett villospår, är skäligen ointressant, det finns ingen anledning att dra frågan i långbänk, det är trots allt inte den allra viktigaste frågan i svensk politik och man bör förstå [frågans] rätta proportioner.

Så vi ska kanske glömma hela den här debatten?

Nej, givetvis inte. SVT och Radiotjänst gör detta för att de, liksom jag, ser vart utvecklingen är på väg. I dagsläget må det vara bara 3% av hushållen (SVT:s siffra) som inte har TV men det är fler och fler som väljer bort TV:n. Och dessa personer är inte vilka som helst – de är högutbildade, teknikintresserade, smarta unga människor, samma grupp som är innovators och early adopters för mycket annat. Vilka är det som kommer efter innovators och early adopters? (Ni har väl läst er Kotler?)

Majoriteten.

Det är ingen hemlighet att SVT länge har haft problem med att locka yngre tittare. Men med den befintliga praxisen för TV-avgift har det inte spelat någon roll om ens en endaste minut framför TV:n tillbringas på en kanal lägre än 3. Med fler och fler TV:fria hushåll funkar inte den här modellen på sikt, så för att trygga sin finansiering puttar SVT ut hela sin tablå på SVT Play och Radiotjänst aviserar planer på TV-avgift för datorer.

Det positiva med det här nya  överhängande hotet är att argumentet “Men jag använder den här maskinen för något annat” (dvs. vad vi som bara kollar på andra kanaler alltid sagt), inte skulle kunna illustreras bättre. Datorer har, turligt nog, funnits långt innan SVT Play och kommer med alla sannolikhet även finnas kvar långt längre. Sakerna man kan göra och funktionerna som kan utföras är så oberäkneligt många fler än att “ta emot TV-sändningar.” Förhoppningsvis kommer även våra politiker inse detta, i tid.

Socialt in på bara skinnet

Den här texten var egentligen avsedd för ett annat forum, vilket blir särskilt tydligt eftersom jag skrivit mycket utförligare om DietBet här tidigare, men det vore ju dumt att bara låta den ligga.
***

I januari varje år bestämmer sig tusentals människor för att förbättra sin livsstil. ”I år ska det ske! Nu ska jag minsann gå ner de här extra kilona jag bär på” tänker man och skaffar ett gymkort och köper sallad till lunch.

Det är en gammal sanning att den som berättar för sin omgivning att hen försöker gå ner i vikt har större chans att lyckas, likaså att det är lättare att göra det tillsammans med en vän. Men visst bär det emot att berätta – först har man lyckats bli en tjockis och nu ska man dessutom erkänna det offentligt. Så att berätta om sitt bantningsprojekt för hela facebookvänskaran kan verka som galenskap, men det är precis det fler och fler av oss gör nu.

Vi har sett hälsouppdateringarna länge – si och så sprang 5 mil och någon annan gick till gymmet även idag – men liksom så mycket annat som delas i sociala medier är det en del av uppvisningen av den perfekta ytan, ”kolla så hälsosam jag är.” Att erkänna att man lagt på sig några kilo extra under de senaste åren är känske ett steg mot att vi vågar vara mer genuina även i våra sociala kanaler och erkänna att vi har lite skavanker under den där instagramfiltrerade ytan.

Några av produkterna som hjälper till på vägen är smarta badrumsvågar som kommer ihåg hur vikten utvecklats, och delar framgångarna på Facebook och Twitter, och en app där man kan satsa pengar på sin egen framgång med dieten – om man misslyckas delar resten av kompisarna som var med på potten.

Med vänner att tävla med och smarta vågar som kontrollinstanser blir risken för självbedrägeri mindre, för låt oss vara ärliga, vi är alla stjärnadvokater när det är dags att argumentera för en till bit tårta eller den där chipspåsen på lördagkvällen. Men de digitala hjälpmedlen är inte bara piska och morot, de för oss också närmare varandra i den digitala bekantskapskretsen när vi hittar andra i samma situation.

Vine – blir vi alla filmskapare nu?

För ungefär tio månader sen skrev jag den här texten. Mer kommunikation genom bilder i sociala medier var den tydliga trenden när Instagram hade blivit jättestort och alla konstant snackade om Pinterest. Det var egentligen inte så konstigt – liksom steget från radio till TV, gav bilderna oss en mer mångsidig kommunikation och en roligare upplevelse för mottagaren. Vi kanske inte alla var journalister, men vi blev alla fotografer med mobilkameran i högsta hugg.

Redan då funderade jag över om video skulle kunna få samma breda popularitet men avfärdade det eftersom video inte är lika förlåtande och lättposerat som en välfiltrerad Instagrambild. Varje gång en ny intressant videotjänst har dykt upp, eller en gammal fått en ny iteration har jag ställt mig frågan “Är det nu vi alla börjar filma?” men alltid landat i att, nej, det är det nog inte.

Fram till idag.

Vine med sina sex sekunder långa loopande videoklipp gör tröskeln så låg att det faktiskt kan slå på bred front. Formatet gör sig väl för den typen av “meningslöst” spridande som en bild på morgonomeletten på Instagram motsvarar, fast nu kan du visa både hur du vispar äggen och hur smeten bubblar på spisen.

Flödet av #myfirstpost’s från Vine i twitterfeeden är starkt ikväll. Vi får se hur många av er som fortfarande håller på om en månad.