Jag har steriliserat mig

Med jämna mellanrum dyker det upp en artikel om en kvinna under 30 som är barnfri och berättar om varför hon tagit det beslutet. Det är inte vad den här texten handlar om, även om jag med lätthet skulle kunna ikläda mig den rollen. Det här handlar i stället om hur bra processen för att sterilisera mig har gått.

Internet är fullt om historier om läkare som säger nej, eller åtminstone låter barnfria kvinnor hoppa genom en lång rad hoops innan de går med på att låta dem bestämma över sin egen kropp. Och jag har faktiskt inte behövt vara med om det. Därför känner jag att jag vill dela med mig av hur det har gått till, för att visa en positiv upplevelse. En solskenshistoria om elektiv sterilisering om ni så vill.

Jag har vetat att jag inte vill ha barn i ett antal år. I takt med att jag närmar mig 30 har fler och fler av mina vänner och bekanta börjat gifta sig och få barn, så det har funnits gott om tillfällen för introspektion. Att mitt facebook-flöde ofta ser ut så här har varit en bidragande faktor till att jag tidigare i höstas kom fram till att jag ville ta det definitiva steget och sterilisera mig.

Processen bestod av tre steg:

  • Besök hos min husläkare för att få en remiss
  • Bedömningssamtal hos gynekolog
  • Själva operationen

Att få remissen

Jag har haft en bra husläkare de senaste åren och jag kände mig ganska lugn när jag bokade tid hos henne för att prata om att jag ville få en remiss för sterilisering. Hon gav mig några standardfrågor på temat “Tänk om du ändrar dig” och gav sig rätt snabbt när hon såg att jag inte hade minsta tvekan och hade tänkt igenom saken.

Men jag gick också in i det här samtalet med ett högt självförtroende, svar på alla tänkbara frågor uttänkta och en trygg vetskap om att personer över 25 har en laglig rätt att sterilisera sig i Sverige. Någon annan kanske inte hade tagit det lika lätt när en person i auktoritetsställning säger “Du är ju i en ålder då många bestämmer sig för att få barn, tänk om du träffar en partner som du vill få barn med.”

Nåväl, just denna del av processen gick således ungefär som väntat – jag möttes av ett ganska mjukt motstånd och fick rättfärdiga mitt beslut lite.

I efterhand visade det sig att jag hade fantastisk timing – veckan efter att jag varit på mitt besök hos Ultragyn (mer om det nedan) fick jag ett brev från min husläkare om att hon går in i en helt administrativ roll på mottagningen och jag har numera ingen husläkare. Eller, jag har blivit omplacerad till någon annan, som jag inte har någon som helst uppbyggd patientrelation med och det hade inte känns lika bra ta remissfrågan med en helt ny läkare.

Hos gynekologen

Jag blev remitterad till Ultragyn (ja, det låter lite som en superhjälte) på Sophiahemmet. Jag minns inte exakta tider, men det gick rätt snabbt att bli kallad och jag tror att jag fick en tid inom en månad från mitt besök hos husläkaren.

Det är här den riktiga solskenshistorien kommer.

Jag klev in på Ultragyn med en förväntning om att det här skulle vara ännu ett hinder jag behövde ta mig över. En till läkare som var lite kritisk, och som hade mer makt än den förra. Jag satt i väntrummet och gick igenom mina svar på alla möjliga frågor i huvudet.

-Varför vill du göra detta?
-För att jag inte vill ha barn. Någonsin.

-Tänk om du träffar en partner som vill ha barn.
-Då är det inte någon kompatibel partner för mig.

-Har du tänkt över det här?
-Jag har tänkt på det i 5 år.

Och så vidare.

Men inget av detta behövdes, för läkaren jag fick träffa på Ultragyn ställde inte en enda fråga som inte hade att göra med min medicinska lämplighet för proceduren. Vi pratade om narkos, läkemedel och blodtryck. Om typ av ingrepp – laparoskopi, inte Essure, eftersom jag är nickeallergiker. Vi pratade inte om eventuella män i mitt liv, eller vem som ska ta hand om mig när jag blir gammal.

Jag var så överraskad att jag var tvungen att säga något – den här läkaren hade överträffat alla mina förväntningar på bemötande. Han nickade lite och tackade, men höll sig lika strikt professionell som under resten av besöket. Det var fantastiskt! Jag får fortfarande ett litet rus när jag tänker på hur upprymd jag var när jag gick från Sopiahemmet den eftermiddagen.

Läkaren varnade för att de hade en lång väntan på operationstid och sade att han kunde skicka mig till Danderyds sjukhus om jag ville få ingreppet gjort snabbare. Eftersom “lång tid” i det här fallet bara var upp till tre månader och jag redan hade ett väldigt positivt intryck av just denna mottagning så valde jag att vänta. (Tre månaders väntan på något icke-akut är dessutom ett skämt om man tänker på den där gången min käke var låst i sex månader och väntan till käkkirurgen på KS i Huddinge var 9 månader, men det är en annan historia.)

Operationsdagen

Jag fick en operationstid på Sophiahemmet den 30 december. Det kanske låter som ett skumt datum att opereras, men jag tyckte det lät rätt skönt, eftersom jag ändå inte är så mycket för hetsen om att alla ska ha fantastiskt kul på nyårsafton och eftersom de flesta på jobbet ändå är lediga den lilla tid jag kommer att vara sjukskriven.

Dagen innan ringde en sköterska och berättade att jag skulle åka in vid 10.15. Jag fick skrubba mig över hela kroppen, upprepade gånger med en desinfekterande tvål på kvällen och morgonen före operationen och behövde vara fastande från midnatt kvällen innan.

När jag kom till dagoperationsavdelningen på Sophiahemmet fick jag först vänta i ett väntrum, sen byta om till operationskläder och ligga i en sal och få lite dropp medan jag förbereddes för operationen. Så småningom rulleds jag in i operationssalen och blev sövd. Mitt nästa minne är när narkosläkaren säger “Så Hanna, nu är det klart!” Det tog mig en liten stund att klarna till efter narkosen, men jag var helt klarvaken efter mindre än en timme och fick en ostmacka och en kopp te (äntligen!) av sköterskan på uppvaket.

Min kirurg frågade om jag ville att hon skulle ta bort hela äggledarna eller bara kapa dem. Min spontana reaktion var att det är lika bra att bort hela, för då finns det inte ens någon mikroskopiskt liten risk för att de skulle växa ihop. Men det finns också indikationer att en salpingektomi, som det heter när man tar bort äggledarna i stället för att kapa dem, minskar risken för cancer i äggstockarna, vilket jag bara kan se som en bonus.

Efter

Jag har tre plåster på magen – ett vid naveln och ett vid vardera höft – där verktygen för laparoskopin gått in. Det gör lite ont när jag rör på mig, men det är inte så farligt. (Och jag har en fin cocktail smärtstillande som säkert hjälper också.) Planen är att ta det lugnt första veckan och inte hoppa runt mer än vad jag behöver, men redan efter 14 dagar ska jag kunna träna igen enligt läkaren, och det ser jag fram emot.

Hanna och Johanna ska bli modebloggare

Johanna och jag har pratat länge om att vi borde göra något av våra respektive modeintressen och mitt skönhetsnörderi, men det har bara inte blivit av. Ett tag sedan så vi i alla fall en domän och slängde upp en snabb WP-installation.

Idag har jag äntligen kommit till skott och skrivit ett första inlägg. Gå till Hanna och Johanna för att läsa om var jag hittade mina nya favoritbyxor.

hanna och johanna

Duo-selfie från förra sommaren.

Jag söker uppdrag!

I höstas sade jag upp mig från jobbet och började på ett masterprogram i Marketing & Media Management på Handelshögskolan i Stockholm. Nu när det gått en termin och jag återigen vant mig vid studenttillvaron vore det dock roligt att jobba lite vid sidan av.

Jag har tidigare jobbat med sociala medier på L’Oréal och partnerkommunikation på Microsoft, så jag är van att sitta i en community manager-roll, men jag har också tillbringat en sommar i Riksarkivet och byggt en databas över alla arbetsrättsliga stridsåtgärder i Sverige under 20 år för forskningsinstitutet Ratio. Jag har också haft nöjet att få föreläsa om sociala medier på bl.a. Berghs och varit projektledare för Geek Girl Meetups konferenser i Stockholm under två år.

Här kan du läsa mitt CV på Linkedin.

Behöver du eller ditt företag tillfällig hjälp med något som har med digitala eller sociala medier att göra? Behöver ni någon som samlar information för ett projekt? Eller kanske något helt annat som du tror jag skulle vara bra på? Toppen, hör av dig. Jag har F-skatt och kan fakturera och både små och stora uppdrag, upp till 50% av heltid, är av intresse. Juni-Augusti har jag sommarlov och kan jobba heltid.

Maila mig gärna eller ring på 0707577718

Presentation från Berghs idag

Jag hade det stora nöjet att hålla en lektion om kommunikation på facebook, twitter och instagram för en klass produktionsledningsstudenter på Berghs idag. Här är mina slides för de som ville ha dem:

Jag fick också frågan om bra bloggar att läsa om sociala medier. Jag ska sätta ihop en lista och lägga här senare i veckan :)

Edit: En högst ofullständig lista som jag hittade på nu för att jag kom på att jag glömt bort det här

Jag är inte intresserad av att få höra dina åsikter om min kropp

I lördags natt stod jag i en pizzakö utanför en stor universitetsfest någonstans i Tyskland och beställde fyra slicear, en till mig och tre till kompisarna som fortfarande stod i garderobskön. Killen bakom mig tyckte dock inte om att jag köpte fyra slicear. Sannolikt för att det innebar att han fick vänta 30 sekunder längre på sin tur vid luckan. Men han tyckte inte heller om min kropp, vilket att han givetvis ville dela med sig av till mig. Och om någon med min kroppstyp står och köper FLERA STYCKEN pizzaslicear så såg han det givetvis som sin plikt att upplysa mig om att någon som jag nog inte borde köpa så mycket pizza. En hetsig ordväxling följde och jag sa säkert något som antydde att han har ett mycket litet könsorgan och en del andra fina saker. Den som känner mig vet att jag inte tar verbal skit från idioter.

”The fat ones are always feisty” hörde jag att han sa, innan han greppade mig bakifrån när jag skulle gå och tryckte in sin pizza i mitt ansikte.

Verbal skit kan jag som sagt hantera, men nu inser jag att jag nog behöver lära mig att slåss.

Vad är min poäng med denna historia? Att alla ni som tycker att kvinnor borde lyssna mer på vad män egentligen tycker är attraktivt med deras kroppar kan gå och ta en lång promenad på en kort brygga. Det spelar ingen roll om du är en “schysst snubbe” som skriver krönikor eller en full idiot, jag är inte intresserad av att få höra dina åsikter om min kropp.

I helgen är det dags för Geek Girl Meetup 2013

Under lördag och söndag kommer över 200 geekiga tjejer geeka loss på temat Enter.Space på Tekniska Museet. Det är riktigt nära nu, men för min del är det långt ifrån i hamn – många saker som ska handlas och fixas. Förhoppningsvis kommer jag inte somna i en soffa i Stallet, som jag gjorde under lördagen förra året 😉

Läs mer om konferensen på geekgirlmeetup.com/stockholm

 + lite till då

Det vackra med WordPress

Jag var på middag med jobbet idag och på vägen hem beslutade jag mig för det lataste valet av dem alla – att ta en taxi hem, från Odenplan, för att det var 20 minuter till nästa tunnelbana. Som belöning fick jag ett intressant samtal med en taxichaufför.

När han fick veta att jag jobbar med webb så berättade han att han själv byggt en hemsida, för Eritreanska Föreningen i Västerort som han är medlem i. Och han har byggt den i WordPress. Förvisso .com-hostat, men likväl. Han har gjort designen och lagt upp strukturen och till och med designat en ny logga för föreningen när han var i farten

När vi kom fram till min gata och jag hade betalat så plockade han fram surfplattan han har i bilen, visade stolt siten för mig och frågade om jag hade några tips. Jag delade med mig av några tankar, men på det stora hela så var det en sida som funkar bra för den lilla föreningen som har den. Och allt detta har han inte behövt spendera en krona på att bygga upp, bara tid och engagemang.

I dag är jobba hemma-dagen

jobba i sängen

De flesta av oss har haft jobb där face time, timmar på kontoret, ses som det viktigaste. Eller jobb där arbetet helt enkelt inte går att utföra utanför kontoret, trots att arbetsuppgifterna i praktiken inte kräver andra kontorsresurser än en dator och internetuppkoppling men den tekniska miljön har skapats på ett sätt som omöjliggör arbete från någon annanstans.

En gång har jag till och med fått höra “Vi gör inte det här. Då kan folk stanna hemma och säga att de jobbar men egentligen inte göra det alls.” Om de anställdas jobb inte skapar några som helst mätbara eller i alla fall märkbara resultat ännat än klockade timmar vid skrivbordet så känns det som att något är väldigt fel.

Att bara jobba hemma kan dock vara svårt på sitt eget sätt. Vardagssysslorna och arbetet flyter ihop och sen ligger man där i soffan och kollar på How I Met Your Mother. Det finns mängder av artiklar och böcker skrivna om hur man skapar en produktiv miljö som frilansare eller egenföretagare när man inte har kontor och kollegor omkring sig. Till exempel att inte jobba i pyjamas och att ha ett område i hemmet som är “kontoret.”

För den som har ett kontor att gå till kan det emellertid vara rätt skönt att kunna jobba i pyjamas lite då och då. Det finns morgnar man är lite förkyld och orkar sätta sig vid datorn, men sannolikt kommer må sämre av morgonrusningen i tunnelbanan , eller alla de dagar som föräldrar behöver vara hemma för sina sjuka barns skull.

Dessutom finns de miljömässiga, och för den delen rent ekonomiska aspekterna av att tusentals människor åker tiotals kilometer varje dag bara för att sätta sig vid en annan dator och en annan internetuppkoppling. Visst kan den här debattartikeln ses som en partsinlaga (Microsoft säljer trots allt tekniska lösningar för detta ändamål), men oavsett vilken molnlösning eller vilket CMS man använder så är det här något vi har de tekniska resurserna för att göra idag. Trots detta är normen att jobb ska göras på jobbet.

Jag jobbar inte hemifrån idag. Däremot börjar jag på mitt nya jobb först imorgon eftersom alla mina nya arbetskamrater jobbar hemma idag. Det känns rätt skönt att veta.